Djävulen pratar med mig

Ibland tror jag faktiskt att Joakim är en slags djävul.
Om man läser hans blogg så är allting mitt fel, men varje gång vi träffas, pratar i telefon eller på msn är han så otrevlig han bara kan vara.
Just nu håller han på att jag träffar någon annan och det är därför jag inte vill ha honom.
Det finns en annan brud med i bilden nu med.
Hanna kallar vi henne.

Jag tror Hanna nu har sagt på Kamrat (jag e tönt, jag vet) att Joakim är det bästa jag kan få, men hon är i en klass Joakim aldrig kommer komma upp i.
Med andra ord säger hon att jag är i den lägsta klassen och mer eller mindre förtjänar en pojkvän som säger att jag är otrogen och slår mig och utnyttjar mig osv..
VAD FAN?!
Vad har hon för rätt att säga sådant?
Men i hennes press säger hon att hon är snygg, smart, tjänar mycket pengar och jobbar som modell.
WOW
Jag är INTE imponerad!
Hon säger dessutom att Joakim inte vill ha sex ofta, men jag har nyheter:
Han tror att sex är vad som håller ihop ett äktenskap och har man inte det mer än 3-4 ggr per vecka, så tar förhållandet slut.

Mer kommer, var så säkra på det

Gudar och Pajer

Idag har vi gjort paj i skolan.
Äppel, Hallon och blåbärspaj.
Äppelpajen smakade vi aldrig på, hallonpajen var flr sur för min smak, men den där blåbärspajen var underbar.
Och allt blev bara bättre av att vi fick göra våran egen vaniljsås med äkta vanilj i :)
Snart måste jag skaffa en kamera så jag kan fota allt mumsigt med.

Folk i skolan är inte kloka...
Han (vet faktiskt inte hans namn) som stod mitt emot oss kom med helt idiotiska kommentarer hela tiden och ville visa att han minsann var bäst.
Men det var faktiskt jag och Evelina, allt vi gör blir väldigt fint och ser otroligt gott ut.
Allt annat ser ut som gammal spya brevid våra bakverk.

Lisa är en jobbig typ, hon är den som är utanför alla grupperna men låtsas känna alla.
Man kan tycka det är synd om henne, men det är det antagligen inte.
För det första kan hon inte svenska, och det stör jag mig väldigt mycket på, inte för att hon inte är svensk, men jag förstår inte ens andra dialekter som Göteborska eller liknande.

Jag kommer ihåg en lektion när vi la in squash och liknande saker, då gick hon med en kniv i lårhöjd, pekandes rakt fram o gick rakt emot mig, antagligen bara för att hon ville gå förbi, mem sånt gör man inte!
Har man en kniv i handen vinklar man den neråt och går inte på folk!

En annan lektion kom hon nån timma försent, satte sig ner (inte ombytt), när vi hade gjort våra bullar och de hade svalnat gick hon omkring med en plastpåse, tog en massa bullar och sen gick hon bara hem.
om hon ska ha bullar tycker jag att hon ska baka sina egna, dem hon tog hade folk slitit för.

Annars retar jag mig allmänt på folk i klassen som sätter sig ner utan att hjälpa till med disken.
vi har en där man ställer allt i en back, skjutsar in det o stänger luckan, öppnar luckan o skjutsar ut backen igen.
Evelina och jag sliter så gott som varje gång med den där jävla disken!

Gick igenom Joakims mail till Livets ord, han ber tydligen.
och han tycker att Gud lyssnar på honom, men har vänt sig emot honom.
Jag bara skrattar åt sånt, jag kan verkligen inte förstå det här med Gud och varför man ska tillbe honom.
Vem skulle lyssna?
förmodligen bara din granne eller så som står spänt på andra sidan väggen med örat hårt tryckt emot den, nyfiken på allt ont du har gjort just denna dag, och vilja saker du önskar att du hade.
Och vad hjälper det?
Skulle barn dö då?
Skulle det finnas krig och allt annat?
Gud kommer inte hjälpa dig med något, det är bara du som kan göra så du får det bra.
Dessutom är det själviskt att be eftersom man gör det för sin egen skull.

Jag ska sätta mig nu och titta på TV och skratta åt allt som har hänt idag, och lite till.

Begravning

Bajs!
Ibland blir jag så trött på folk.
I min förra skola gick det en Malin, en ganska (oftast) så trevlig en med.
Men idag hoppar hon på mig och klagar på att jag var med på hennes avskedsfika innan hon skulle resa till England och stanna där i ett år.
Anledningen till att jag var där skulle tydligen ha varit att jag vill imponera på Carro, men jag tyckte att det bara hörde till att säga farväl till någon man umgåtts med i iaf ett år.
Det är en sjuk värld om man ska behöva be om förlåtelse bara för att man bryr sig om någon och önskar den väl.
Jag hoppas hon har det bra i sin regniga och gråa lilla engelska by.
Och hoppas för guds skull att hon inte träffar på mig igen.

Jag ska gå mina tre år här, utbilda mig till kock.
Och sen är det bäst för alla Stockholmare att de ser upp!
För här kommer jag, och jag ska vara den mest oomtänksamma Stockholmare som någonsin existerat!
Jag ska tränga mig på tunneln och stå på vänster sida i rulltrapporna!
För nu har det visat sig att det är totalt fel att bry sig om andra människor, även om man inte står så nära dem.

Om det var jag som hade rest iväg hade jag gärna sett alla jag umgicks med på min avslutningsfika.
Jag lovar att jag t.o.m. skulle ha uppskattat ifall Svampen hade varit där!

Nu till allvarligare saker...
Min farmor dog igår kl. 2, så den femte blir det begravning och sådant.
Och tack gode Gud att jag inte var där när hon dog, för då hade jag brutit ihop totalt.
Inte för hennes skull antagligen, utan för att jag är så rädd för döden.
När man såg henne ligga där utan att kunna röra sig, prata eller ens öppna munnen.
Hon kunde röra vänsterarmen, och när hon var vaken snarkade hon, men inte när hon sov.

Men man får väl ta livet som det kommer, just nu har jag ingen lust att bli allför gammal.
Men det får vi ordna till när jag blir äldre.

Godkväll gott folk!

sekter och stroke

Idag har jag till min förtjusning (not!) fått reda på att min pojkvän, numera mitt ex, har gått med i Livets ord.
Så jag har nu i mitt liv lyckats få en människa att bli religiös.
Själv är jag ateist och är väldigt mycket emot detta.
Så idag eller imorgon kommer han antagligen fara till deras "huvudstad" för att gå med i nån utbildning eller något.
Riktigt skumt men helt sant.

För övrigt så fick min farmor en stroke igår, hon är halvt förlamad med kommer ihåg allt och kan prata. och det är ju iaf positivt.
Jag vill inte leva i den här världen längre.
Om någon skulle erbjuda mig att få bo i en isolerad värld alldeles ensam, kanske med max en person jag gillar till, så skulle jag lätt ta den chansen.
Jag skulle t.o.m. ställa upp på något idiotiskt test där det inte ens är sälkert ifall jag skulle överleva.

Har ni någonsin fått den här känslan att ingenting du gör kommer spela någon roll i slutänden iaf?
Det är så jag känner nu, jag skulle lika gärna kunna försvinna ifrån jordens yta utan att det gjorde någonting.
Eller rättare sagt, just nu vill jag försvinna bort.
Nu förstår jag precis vad Jocke Berg menar med "Låt oss bli dem som försvann".

Annars har jag bakat bullar och muffins i skolan idag, och min mage är fylld med ojäst bullbröd.

Samma gammla visa

Nu idag har jag varit med min far och pojkvän och fikat.
Min far är oftast ganska så trevlig att vara med men det är ju inte pojkvännen.

Vi har bråkat igen, han klagar mest på att jag inte älskar eller bryr mig om honom och börjar räkna upp tjejer som bryr sig mer än mig.
Man tycker kanske att det faktiskt skulle störa mig, men eftersom han så många gånger redan har sagt så så bryr jag mig otroligt nog inte heller.
Idag har han ännu en gång hotat med att ta livet av sig, men det har han med gjort otaliga gånger, så det har jag svårt att tro på.

När han bråkar med mig och säger hur otrevlig o självisk jag är, att jag inte älskar honom och är otrogen så blir jag bara arg på honom, för det han säger är ju inte sant.
Och eftersom jag blir arg och han bara skäller på mig så vill jag gärna inte prata med honom då, men då telefon terrar han mig istället. Ringer hur många gånger som hellst, om och om igen.
Och vem uppskattar sådant?
Inte jag iallafall.
Då stänger jag hellre av min mobiltelefon under några timmar så jag kan ta det lugnt ett tag.

Speciellt idag.
För idag har jag varit på sjukhuset och gjort en gyn-undersökning som jag tycker är väldigt jobbigt. Och då behöver jag lite tid med lugn och ro, gärna för mig själv, utan att ha någon som skriker åt en hur dum och idiotisk man är.

Han vill att jag ska förstå honom, men han förstår gärna inte mig ( och gud vet hur många gånger jag försökt förklara) men jaja, han har alltid haft sin egen värld.
Men jag vet inte om jag orkar längre.

Om det känns fel borde man väl inte fortsätta?
Nej, det tycker inte jag, båda såras ju av det.

Men nu e det dags att använda mitt 3-stegs paket ifrån Clinique (helt underbart) och sedan är det natti för mig som gäller.
Godnatt alla därute!

Bakgrund

Som alla kanske förstår så har ju jag haft ett liv innan denna blogg blev född, och här kommer lite historia om mig.

Jag är då Cassandra, 18år, och har en pojkvän på 22år.
vi har varit ihop i någon månad bara.
Egentligen är han mitt ex men vi började träffas igen och det gick som det gick.
Vi är väl inte världens bästa par, bråkar varje gång vi ses.
Mest över det faktum att han vill ha sex men inte jag, jag tycker helt enkelt bara att det inte är så viktigt och jag känner ingen större lust.
Inte så att han är ful eller att jag inte älskar honom, för det gör jag, det är väl mer det att han säger att han ska ha sex med någon annan om inte jag vill osv. jobbigt är det iaf.

Bor hemma gör jag fortfarande, hos min mor och hennes man och där trivs jag bra.
Går första året på gymnasiet och ska utbilda mig till kock.
Hoppade av min första linje för att den inte kändes rätt.
Katter och marsvin har jag, systrar och bröder med.
Jag har en far som är absolut besatt i Kent, Per Gessle och Håkan Hellström.

Det är nog vad ni behöver veta för att kunna förstå lite om vad det jag kommer skriva handlar om. Annars är det bara att ni frågar i kommentarer.
Hoppas jag får några fina o trogna läsare =)