Begravning

Bajs!
Ibland blir jag så trött på folk.
I min förra skola gick det en Malin, en ganska (oftast) så trevlig en med.
Men idag hoppar hon på mig och klagar på att jag var med på hennes avskedsfika innan hon skulle resa till England och stanna där i ett år.
Anledningen till att jag var där skulle tydligen ha varit att jag vill imponera på Carro, men jag tyckte att det bara hörde till att säga farväl till någon man umgåtts med i iaf ett år.
Det är en sjuk värld om man ska behöva be om förlåtelse bara för att man bryr sig om någon och önskar den väl.
Jag hoppas hon har det bra i sin regniga och gråa lilla engelska by.
Och hoppas för guds skull att hon inte träffar på mig igen.

Jag ska gå mina tre år här, utbilda mig till kock.
Och sen är det bäst för alla Stockholmare att de ser upp!
För här kommer jag, och jag ska vara den mest oomtänksamma Stockholmare som någonsin existerat!
Jag ska tränga mig på tunneln och stå på vänster sida i rulltrapporna!
För nu har det visat sig att det är totalt fel att bry sig om andra människor, även om man inte står så nära dem.

Om det var jag som hade rest iväg hade jag gärna sett alla jag umgicks med på min avslutningsfika.
Jag lovar att jag t.o.m. skulle ha uppskattat ifall Svampen hade varit där!

Nu till allvarligare saker...
Min farmor dog igår kl. 2, så den femte blir det begravning och sådant.
Och tack gode Gud att jag inte var där när hon dog, för då hade jag brutit ihop totalt.
Inte för hennes skull antagligen, utan för att jag är så rädd för döden.
När man såg henne ligga där utan att kunna röra sig, prata eller ens öppna munnen.
Hon kunde röra vänsterarmen, och när hon var vaken snarkade hon, men inte när hon sov.

Men man får väl ta livet som det kommer, just nu har jag ingen lust att bli allför gammal.
Men det får vi ordna till när jag blir äldre.

Godkväll gott folk!